Hallå. Då har vi nu haft vårat mest ångestdrabbade samtal som vi kommer att ngs behöva uppleva. Det vart mycket prat, mycket gråt. Läget ligger till att Adrian har inte så stora chanser att klara sig igenom det här, men det finns ändå en liten chans och det är den chansen vi nu ska ge hela våra hjärtan , all vår kärlek och allt vi någonsin tror på till Adrian.

Vi hade 2 val när vi kom in i dag, låta Adrian få ngr bra månader och sedan sakta titta på medan leukemin äter upp honom sakta men säkert, eller låta honom genomgå en helvetesbehandling för att få ner cancercellerna så pass mycket att det går göra en ny transplantation, och det är här det riktigt stora problemen ligger ,

ingen vet hur starka leukemicellerna är eller hur resistenta dom blivit mot cellgifterna, men vi vill ge Adrian alla chanser han kan få, så det var inget svårt beslut att fatta från våran sida. Denna behandling är väldigt tuff och Adrian kommer att bli som dom sa mycket sjuk av den , väldigt sjuk. Denna behandling är på ca 2 månader och ingen garanti  på att cancercellerna försvinner tillräckligt för en transplantation , den kan tvärtom vara så påfrestande att Adrian inte klarar sig igenom den.

Om han klarar av behandlingen, men ändå att cellerna är för höga så avbryter dom och övergår till hämmande behandlingar och då finns det inte mer att göra.

 

Mitt i detta helvete är vi ändå så glada att vi fått ett halmstrå att hänga i även om det är tunnt.

 

Hola! Hemos tenido la más angustiosa conversación que hubiéramos podido tener en nuestras vidas. Hablamos mucho, lloramos mucho. La situación de Adrian es tan grave que no tiene muchas posibilidades de sobrevivir, pero todavía hay una pequeña posibilidad y es a esa oportunidad que le vamos a dar todo nuestro corazón, todo nuestro amor y toda nuestra esperanza en pro de Adrian.
Teníamos 2 opciones cuando llegamos hoy, proporcionarle a Adrian unos buenos meses y luego lentamente ver cómo la leucemia se lo comía lentamente, o someterlo a un infierno de tratamiento para reducir las células cancerosas a tal nivel que se le pueda hacer un nuevo trasplante, y es aquí donde se encuentran los problemas grandes,
nadie sabe qué tan fuerte las células de la leucemia son o cuán resistentes se ha vuelto a la quimioterapia, pero queremos darle a Adrian todas las oportunidad posibles, por lo que no fue una decisión difícil de hacer de nuestro parte. Este tratamiento es muy duro y Adrian, como ellos dicen va estar bastante enfermo, muy enfermo. Este tratamiento es de aproximadamente 2 meses y no garantiza que las células cancerosas desaparezcan lo suficiente para un transplante, por el contrario, puede ser tan estresante que Adrian no lo resista.
Si él es capaz de resistirlo, pero las células son de todas formas muy altas, interrumpen el tratamiento y ya no habrá más nada por hacer.

En medio de este infierno estamos todavía felices de que tengamos aunque sea una pajita de la cual poder aguntarnos, por lo delgada que sea.